Alanya är bra litet! Jag kommer ihåg en gång när jag åkte tillbaka till staden efter att ha lämnat den för säsongen och var på Alanyum tillsammans med en kompis och hennes kille. Rätt va det är ser jag ett bekant ansikte vid fiket som ligger vid bion. Det är ägaren till gymet där jag tränade och han kände igen mig också och blev jätteglad och undrade vad jag gjorde där och om jag ville sitta och dricka te med dem. Tjaa, jag är på besök sa jag på engelska och flinade lite fånigt. Han ser nämligen sjukt bra ut den där mannen så det är inte lätt att inte bli knäsvag i hans närhet! 

Han sa något i stil med "You look so nice, really!" och log världenss största leende  medan han synade mig uppifrån och ner och jag tänkte att "Ja, det är bara för att jag inte är svettig och äcklig som vanligt när du brukar se mig på gymet!"och blev fånigt glad haha :D Jag hade på mig en röd klänning, svarta leggins och min svarta skinnjacka eftersom det var i november. Håret var smått lockigt sen vi hade varit ut dagen innan och sminket satt på plats så jag kände mig rätt snygg. För mig gällde se men inte röra, men en del av mig ville gärna peta på honom om jag hade fått chansen haha ;)

Min kompis kille kände tydligen den här mannen också och kom fram och bytta några ord. Sen frågade han mig så fort vi kommit utom hörhåll "How you know him!?" (på sin turk-engelska) och blängde smått misstänksamt på mig.  Haha ja, till och med kompisars pojkvänner ska hålla reda på en när man är där borta. Smått charmigt, men störande ibland! Han blev lugnare när jag sa att jag bara tränat på hans gym och inget annat.

Flertalet gånger har jag sprungit på någon som jag känner på ställen man inte trodde att det skulle hända. Som tur är har det nästan bara varit trevliga möten :)  Dock, andra gången jag var i Alanya 2009 stötte jag och mina tjejkompisar på en kille i hamnen som jobbade på båten vi åkt med året innan. Vi gick ut med honom då  första året för han var skitrolig på båten men trodde han ägde oss sen på kvällen. Idiot! Så vi blev öevrlyckliga när vi träffade på folk från restaurangen där vi hade käkat några kvällar så att de kunde rädda oss undan honom. Vi var seriöst rädda för hans beteende! Men så året efter, 2009, säger i alla fall min kompis att "Titta där är han ju! Det är Sarkan!" när vi pustar ut på en parkbänk i hamnen. "Nej, nej den där killen ser ju så sliten ut. Han är nog bara lik honom" säger jag. Medan vi diskuterar detta halvt skriker han till min kompis som inte var med första året "You fucked my shoe! You fucked my shoe!" ganska aggrissivt och hon tittar skrämt på honom och på oss. Den andra kompisen insisterar på att det ju visst är han så jag måste ju fråga vad han heter och då börjar han precis som första året " You know the famous singer Tarkan, my name is.." och jag skriker "SARKAN!" Och ur rinner all information jag har nästan, att du jobbar ju på den båten eller hur!? Han tittar misstänksamt på oss och säger ja men då är vi redan på väg därifrån! Honom ville vi inte umgås med!

/T