På mitt förra jobb i Alanya undrade de om jag kommer och jobbar i sommar eller inte, för i så fall var det dags för dem att fixa lägenhet och vara ute i god tid denna gång....... ÅNGEST!! Vet ni hur gärna jag skulle vilja göra det?! Jobba, umgås med the people, andas turkisk luft, dricka en ayran och käka en kebab, ta sig till hamnen och leva lite rövare, åka på nån utflykt, bara hänga med kollegorna och brudarna. Trots att jag jobbade väääldigt mycket så fick jag energi av det här jobbet och hade så sjukt kul! Det är skillnad mot mitt nuvarande jobb där jag är helt slut efter typ fem timmar och känner mig sååå trött hela tiden.

Jag vet inte var jag ska ta vägen!! Mina fina där borta har tidigare sagt att jag alltid har ett hem hos dem i Turkiet och en massa andra fina saker som gör att jag blir alldeles rörd. Och så nu detta, en konkret fråga; Kommer du tillbaka? Jag vill kunna säga att "JA, jag kommer! Nu gör vi den här säsongen ännu bättre än vad den förra var!" Men nej, det kan jag inte säga :( Jag har åtaganden på andra håll som gör att det inte är möjligt. Det är verkligen ett gungbräde som precis väger över åt den ena sidan, som gör att en säsong till i Alanya inte blir av. Det hade varit så skönt om beslutet hade baserats på en starkare känsla åt det håll som väger över.. Nu känner jag mig bara missnöjd och sorgsen :/ Jag vill ha både och för det fungerade förra året, men det är tveksamt om det skulle göra det igen.

Jag kommer givetvis att åka och hälsa på för annars överlever jag inte, men det är inte samma sak som att bo där och leva vardagslivet. HELVETE!! Jag märker att jag visst blir fulare och fulare i munnen här. Nu ska jag läsa lite bloggar, sen ska jag lägga mig på soffan och dö en smula!
/T